varje gång du ljög för mig, såg jag sanningen i dig.
01:41 när jag börjar skriva. det är skönt att ha en sida där man kan skriva, som inte alla ser eller får reda på.
jag har aldrig känt mig så sviken någonsin tror jag. alla ord, alla saker alla tillfällen - skitsnack alltihop. det är lätt att vara efterklok. jag vill bara lämna nu och börja om. att vara den första som lämnar, hur känns det?
2012 - året allt gick fel. det började den 19 mars. 24 mars snabbades allt. tack, precis vad jag behövde efter orden den 19.. I maj försvann en tredjedel av mig. min älskade farmor försvann i cancer, 67 år gammal - halva livet hade hon kvar. älskade finaste! veckorna gick och sedan var det morfars tur, så fruktansvärt orättvist. i februari opererade jag mitt korsband, 6 månaders tung, otroligt tung rehabilitering. tillbaka i fotbollen var jag 20 november och den 22 november sabba jag mitt knä igen. och jag har fortfarande inte svar på vad som är fel. men på cykel och rehab är jag igen. jag vill inte ha levt det här året. Hade jag dessutom gjort ett annat val för nästan ett år sedan hade mitt liv sett annorlunda ut redan i januari. och ångest bär jag med mig varje dag.
idag försöker jag köra på - en dag i taget. dagarna går, kvällarna smyger på och vissa gånger brister det. jag vill så mycket, ändra så mycket, önskar så mycket. Jag byggde en framtid i sinnet, jag fick hjälp utan att veta om det, bry mig om det. ville inte se det i empirin. blunda aldrig för sanningen. den säger så mycket mer än hjärnan, hjärnan går att lura. och det blir bara sämre.
memories - delete!
en vacker dag ska jag resa mig och det ska jag göra med flaggan i topp.
