man måste satsa för att vinna.

jag försöker vara som vanligt, jag försöker vara stark. jag försöker göra mitt bästa. jag försöker jag försöker och jag åter försöker. kommer jag någon vart? dontknow... jag står och trampar på samma ställe. det är som träning på motionscykel. man cyklar och man cyklar men ändå är man på samma ställe en timme senare. man blir idiot med tiden..

nu är det inte långt kvar. tiden rinner iväg. dags att ta tag i livet. dags att inse. dags att förlåta. dags att ta ett beslut. har jag fel kanske? det får tiden visa.

om 3 veckor är det JAG som springer 500 meter. det är jag som tar mina första löpsteg efter 11 veckor, nästan 3 månader. och det ska jag göra med lycka och med stolthet. då har jag kommit långt. ett halvt år kvar sen får vi se var jag är! och resan till den dagen har varit den värsta i mitt liv. dags att sova. jobb i morgon. hadé!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0