att vilja, att våga.
hade tänkt skriva här just nu. men det var för många igår som var inne och snokade.. för många för att jag ska kunna lyfta hatten och släppa ut hjärtat.
men just nu har jag så många frågor. jag har så få svar. jag vill inte tjata men jag måste få veta. det tär på mig inombords. sömnlös, maktlös, matlust på nollan. what to do?
jag kommer fram till saker att säga. jag kommer fram till hur det kan vara. men jag blir aldrig hundra på om mina tankar stämmer med verkligheten. men snart, inom en kort stund vet jag. och det ska bli så jävla skönt, för stunden.. sen kommer troligtvis verkligheten tillbaka. men då vet jag och jag kan börja om, bygga från start. med eller utan. och det kommer ta tid oavsett vad. men en dag kommer jag vara redo. en dag kommer jag stå på mina ben med flaggan i topp. frågan är bara när? jag vet inte..
