and time will heal my yearn.

jag har en jättestor ångest.
en ensam känsla typ, ändå är jag inte ensam?
ae men jag vill bara bort ikväll..
lämna allt.

kom hem från träning för en halvtimme sen ungefär,
är helt slut i kroppen, men jag vill ut och springa
så det ska jag när det börjar bli lite mörkare.
kommer inte kunna ta ett löpsteg men idag känner
jag för att verkligen ta slut på hela mig
så att jag inte orkar mer, ni vet när man inte
kan förklara hur trött man är. när man håller på att ramla ihop
så trött ska jag bli ikväll.

puss och hej.
det är jobbigare än jag någonsin kunde tro.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0