du är underbar precis som du är.

jag förstod dig inte då,
jag förstår dig inte nu,
kommer jag aldrig att göra det?
kanske är det just det som gör mig
nyfiken på dig, man vet aldrig var man har dig.
på ett sätt skrämmer det mig, men på ett sätt
blir jag nyfiken och intresserad på nytt.


tankar tankar och återigen tankar.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0