life goes on.

' vi lever i en stor lögn.
när ska man börja förstå hur det är.
bättre sent än aldrig brukar man säga.
men jag undrar och kommer nog alltid undra
om det där aldrig verkligen finns. jag tror inte på det.

jag vill så mycket. jag verkligen vill.
tänk att spola tillbaka tiden då man var liten,
sprang runt på gräsmattan och skratta
lekte allt möjligt. satte sniglar på ögonen
och drog upp kjolen mitt i mataffären och
sa, mamma jag har inga trosor på mig.
allt var så enkelt när man var liten.

jag förstår inte varför allt blir så svårt.
man börjar förstå vad känslor är, man blir kär,
man finner nya vänner, nya kontakter. man får ansvar,
man blir helt enkelt vuxen. det är dock ett tag kvar.
men ändå, tiden går så himla fort.

grubbel hit, grubbel dit.
jag vill ha det som förut.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0