carolineaarvidsson

vet inte var jag ska börja. den senaste tiden har jag bara känt mig allmänt nere, deppig. jag vill komma härifrån. ändra min vardag, ändra på mitt liv, och ändra på mig själv. det är svårare än man tror. känslan av att inte räcka till, känslan av att vilja försvinna för ett tag. den vandrar med mig. konstant. fjantigt, töntigt, larvigt. jag vet. jag saknar. jag saknar min allra bästa vän, att träna och att bli trött. att vara matt i hela kroppen att man inte ens orkar stå upp mer, jag vill ha den känslan. jag kommer nog inte kunna uppleva den på ett bra tag och det gör mig ledsen. jag saknar att ge mig ut i skogen och springa när jag är på dåligt humör. just nu blir jag inte av med nått. samlar samlar och samlar. och tillslut brister det. samtidigt vill jag inte tycka synd om mig själv. egentligen är det ju bara bita i det sura äpplet och gå vidare. men ibland är det tufft. idag är det tufft. igår var det tufft. jag längtar oerhört mycket till den tjugotredje december då ronja kommer hem, och till den tionde januari då jag sitter på ett flygplan till thailand med min älskade pojke. en månad i thailand. jag kommer må bra då. det vet jag. ' du är bra för någon, någon är bra för dig.