carolineaarvidsson

ligger i sängen och väntar på att klockan ska slå 16.00.
tankarna far runt och helt sjukt så vridet allt i mitt liv har blivit på
senare år.. det är många val som jag har gjort rätt, samtidigt som det
är en hel klase med val som bara gått åt helvete.

nu står jag här - känner mig rätt tomhänt, samtidigt som jag
känner mig full av någonting. någonting jag inte kan sätta ord på?
lycka kanske? fast nej det är ett för starkt ord, jag känner mig lycklig men
inte alls så lycklig som jag en dag hoppas på att bli.
kärlek? jag kände av den saknaden idag, det var länge sedan den
känslan besökte mig. men idag blev jag tagen när jag såg hur mysigt en
del har det och det är någonting jag också vill uppleva igen.
frågan är om det är det som får mig att känna tomhet? att vara
ensamvarg har inte rört mig i ryggen på riktigt länge och jag vet
att jag har blivit stark under detta år. det ska jag fortsätta vara.
bära med mig det vad som än händer i livet.

jag har ljusa studer i mitt liv med, allt handlar inte om att leva
tillsammans med en människa som man älskar mest på hela jorden.
jag har en underbar familj som finns för mig dag som natt.
jag har även världens finaste vänner och ta åt er, för jag blir glad av er.
ni har sett mig nå botten och det är då ni hjälpt mig upp på fötter igen.
utan vänskap vore världen trist. det är det bästa som finns.

jag har pratat för mycket skit nu.
det är inte omöjligt att saker och ting låter konstigt.
men mitt liv är konstigt samtidigt som det är likadant som
alla andras.

att dra fingrarna genom ditt hår en sista gång.
att andas in och aldrig mer andas ut.